Fästingar - Ixodidae

copyright I Ljungström, ilj@flowsim.se
Blodtörstande sitter fästingarna - som f.ö. varken är spindlar eller insekter - i gräset och sniffar - med framfötterna! - efter något lämpligt bytesdjur. Passerar något som skapar vibrationer, känns varmt och luktar på rätt sätt - koldioxid, svett mm - greppar fästingen tag med sina små klor, kliver ombord och börjar leta upp något lämpligt ställe att borra in sin blodsugarsnabel på. Honan på bilden längst upp till vänster har definitivt insett att det döljer sig något ätligt bakom byxbenet i bakgrunden! Även honan på grässtrået visar tydligt sökbeteende med utsträckta, viftande framben. Den vuxne hannen, däremot, är inte intresserad av blodmål - han ligger på spaning efter en fullvuxen fästinghona att para sig med. Många fästingarter parar sig medan honan fortfarande sitter förankrad på någon värd och dricker blod.
 
På egna ben lär de inte röra sig några längre sträckor, utan fästingarnas liv är en sorts lång väntan - huvudsakligen nere i markskiftet för att inte torka ut och då och då på spaning efter blodtransport lite högre upp i vegetationen - varvat med blodätarresor då de låter sig forslas omkring av allt från smågnagare, kräldjur och fåglar till rådjur och älgar och människor.
 
Munnen hos en fästing av arten Ixodes ricinus är en hullingförsedd liten skapelse - en halv millimeter kort - som består av pariga chelicherer och en hypostoma. När mundelarna inte används ligger de skyddade mellan två framåtriktade pedipalper (längst fram på huvudet, syns på bilderna). Fästingen öppnar upp ett hål i huden och för ner sin blodsugaranordning som den dessutom tätar till och fäster med ett snabbt stelnande ämne: inget ska störa ätandet som kan ta lång tid - upp till ungefär två veckor hos den vuxna fästingen.
 
Här finns en superförstoring på en fästingmun (som i verkligheten är ungefär en halv millimeter kort - försök måtta upp det mellan tumme och pekfinger!) (Länken öppnas i nytt fönster och bilden (Fig. 1 Ixodes ricinus) finns en bit ner på sidan.)
 
En fästinghona av den allmänna arten Ixodes ricinus dricker blod normalt tre gånger under sitt liv. Varje gång hon druckit klart släpper hon taget och faller ner på marken där hon smälter maten, ömsar hud och där den vuxna honan efter sista blodmålet - nu med den tidigare röda "bakkroppen" uttämjd och centimeterlång, trind och gråbeige - lägger sina ägg.
 
Om den fullmatade honan skriver A.E.Brehm i De ryggradslösa djurens lif (1888):
"På 9 dagar uppnår en hona på en hund en längd af 11 mm. och blir så elastisk, att hon studsar som en gummiboll, om hon faller i golfvet."
 
Fästingarnas - och många andra blodsugande småkryps - saliv innehåller ämnen som hindrar blodet från att koagulera: samtidigt som fästingen suger blod "spottar" den in saliv. Flera sådana ämnen från olika arter studeras i förhoppning att de ska kunna användas som blodproppslösande mediciner.
 
En fästing som genom sitt bloddrickande fått i sig smittat blod kan föra smittan vidare till nästa värddjur.
 
FÄSTiNGAR OCH VÄXTER?
Fästingar äter inte växter. Det gör däremot deras värddjur. Finns det gott om föda som uppskattas av t.ex. gnagare, älgar och rådjur finns det ofta också fästingar i området. Även platser där värddjuren dricker vatten kan vara populära bland fästingar.
 

 
ägg
larv
"nymf"
fullbildad fästing
 
Fästingar kan leva länge, åtminstone upp till sex år. Hur lång tid fästingens utveckling tar beror på sådant som temperatur, luftfuktighet och - blodtillgång.
 
Fästingar är aktiva redan vid så låga temperaturer som 4-5 grader, så man kan faktiskt råka ut för fästingar en solig tövinterdag med barmarksfläckar.
 

 
HUR STOR ÄR EN FÄSTiNG?
knapp mm (larv) -> dryg cm (fullmatad hona)
Fästingar börjar sin värdjagande tillvaro som millimetersmå sexbenta larver.
 
HAR FÄSTiNGAR NÅGRA NATURLiGA FiENDER?
se sidan om fästingars naturliga fiender

 
VATTENTÄTA ÄGG
De benförsedda fästingarna - larver och vuxna alltså- ser till att inte torka ut genom att krypa ner i fuktigare skikt om det blir för varmt och torrt på utkiksplatsen. Äggens chanser att klara sig från uttorkning bättrar fästingarna på så här: varje ägg som honan lägger behandlas innan det placeras på marken med ett organ som kallas "Genes organ" och som täcker ägget i ett vattentätt vaxlager. Även fullbildade fästingar skyddas till en del av ett vaxlager men kan förlora fukt genom bl.a. andningshålen. Vid hög luftfuktighet (ca. 80-95%) kan fästingar ta upp fukt från omgivningen. Under torra förhållanden överlever fästingar inte någon längre tid.
 
"NÄSOR" PÅ FRAMFÖTTERNA
Fästingar i släktet Ixodes har inga ögon men "näsor" har de. Fast de sitter (bl.a.) på framfötterna och kallas Hallers organ och det är med hjälp av dem (bland annat) som en törstig fästing kan avgöra om det som passerar inte allt för långt bort är någonting att satsa på. Sedan får den hoppas på att det tilltänkta värddjuret kommer så nära att den kan gripa tag i det.
 
Även om de inte har ögon så har de ögonlösa fästingar man undersökt tydligen ljusreceptorer och synnerver i hjärnan.
KORT OM VAR FÄSTiNGARNA HÖR HEMMA:
KLASS SPiNDELDJUR Arachnida
    KVALSTER   Acari
FAMiLJ         HÅRDA FÄSTiNGAR      Ixodidae

 
Fästingar 1
Ixodidae - hårda fästingar
ca 10 fästingarter i Sverige
 
   fästingar/naturliga fiender
   fästingar/arter i Sverige
   fästingar/andning
   fästingar?! hur de iNTE ser ut

 
(Såväl spindeldjur som insekter hör för övrigt till gruppen leddjur.)
 
mer om fästingar/andning
fästingar/naturliga fiender
fästingarter som påträffats i Sverige
fästing-enkät
 
ANDRA SPiNDELDJUR i SVERiGE
SPiNDLAR
några vanliga spindelarter i Sverige
hjulspindlar
   korsspindel
   kvadratspindel
   Araneus angulatus (NT)
vårdnätspindlar
   kärrspindel (störst i Sverige)
   rovspindel
jättekrabbspindel
   Micrommata virescens (grön!)
 
[fler spindlar i menyn i ramen till vänster]