Videbock Lamia textor

Videbock
Lamia textor

Blanksvarta, metallglänsande skalbaggar finns det gott om men dit hör inte videbocken - Lamia textor - som snarare ser ut att ha varit utsatt för ett långvarigt rostangrepp. Små gråvita hårtofsar på täckvingarna gör också att den kanske ser lite luggsliten ut.
Stiliga antenner har den i alla fall, den här ganska cylindriska skalbaggen som kan bli 18-28 mm lång och räknas in bland långhorningarnas - Cerambycidae - cirka 115 svenska arter.

Långhorningars antenner sitter på knölar uppe på huvudet och hos många arter formar sig ögonen runt dessa knölar och blir mer eller mindre njurformade eller, ibland, tvådelade. På bilden (andra lilla bilden uppifrån, i högerkanten) syns vänsterögat hos en videbock. Bakom antennen är ögat ungefär lika stort som framför.

Enligt litteraturen ska videbocken vara ett nattdjur men man kan definitivt stöta på den om dagen. Två av exemplaren på bilderna kom spankulerande på en och samma grusväg men med någon månads (och några meters) mellanrum. Den ena var pigg och otålig och ville inte alls hålla sig still medan den andra stannade, stod helt stilla - rörde knappt ett antennsegment -, lät sig fotograferas från alla håll och kanter och levde väl på så sätt - får man förmoda - upp till det epitet arten får i flera handböcker, nämligen "mycket trög". (Bara för att den inte blir hysterisk utan anledning...) När kameran försvann fortsatte den lugnt och värdigt sin vandring.

Som larv lever videbocken i rötter och stammar av bl a sälg och asp. Efter att ha levt under barken ett tag gnager sig larverna in i veden. Utveckligen är flerårig.
Fullbildade videbockar kan man se från maj och framåt.
Även som vuxen gnager videbocken bark.

Videbock har påträffats i större delen av landet.

Som andra skalbaggar har videbocken en holometabol utveckling med stadierna ägg, larv, puppa och imago.

FLER LÅNGHORNiNGAR

myskbock